Visst, jag erkänner…

Idag mår jag inte bra, jag känner mig irriterad, stressad och obalanserad. Det som i grunden är psykiskt blir fysiskt, ryggont, nackont, domnade händer och huvudvärk. Jag önskar det var bara en dag, något som går över och sedan inte kommer tillbaks förrän om några månader eller år, men den här känslan jag har, som jag bär på, den kommer mer och mer ofta.

Jag vet vad det beror på, det beror på företaget. Hur mycket jag än tycker om att vara entreprenör så tar det knäcken på mig. Det är svårt att förklara, jag förstod inte innan hur jobbigt det skulle vara. Jag vill verkligen orka med, vill vara stark och någon att se upp till och imponeras av, vara en egenföretagare som bygger upp ett starkt och vinnande företag som bara blir större och större, rikare och rikare, men….

– Ge det tre grisår, då du jobbar som en jude, utan lön, slit järnet och finns ni fortfarande kvar då så har ni ett starkt och vinnande företag!

Tre år???? Jobba som en gris, ingen lön? Hell no, jag vägrar! Är det meningen att jag ska behöva jobba alla pass själv, gratis för att företaget ska överleva? Jag fattar inte, varför ska egenföretagare utsättas för detta öde? Jag som ger andra chansen till anställning och ger Härnösand ett nytt spännande företag som charmar våra turister och skapar en ny vibe i stan, ska jag bjuda på det?? Jag är oförsäkrad, samlar inte ihop med någon pension, grundar inte för någon a-kassaersättning och tar dyrbar tid från min familj, jag vill också kunna leva!

– Det kanske du borde ha tänkt på INNAN då startade företag! Kraxar säkert en och annan, men jag köper inte det. Visst, jag har ju hört det förut, att det tar tid innan företaget verkligen är starkt, men hallå… Jag har snart haft restaurangen två år och jag känner mig helt enkelt trött, trött, less, less och vet inte om jag orkar kämpa.

– Ni får inte lägga ner, jag ÄLSKAR Mormor Hilma och ni bara FÅR inte försvinna!!!

Det får vi ofta höra, jag blir alldeles grinfärdig, vill inte göra någon besviken, vill inte förstöra, ta bort något som många tycker om. Jag får förbaskat dåligt samvete, kommer man hata mig? Hur kommer andra se på mig om jag inte orkar?

Jag känner mig dålig och svag, varför orkar inte jag? Vissa driver företag år efter år efter år efter år, drar in pengar och överlever, men inte jag. Jag blir less, trött och deppig, får det inte att gå runt och kan inte älska min verksamhet som jag borde.

Alkoholen har fått en betydande del i mitt liv, ett glas vin på kvällen för att slappna av, låtsas att jag är ledig och fri, som att lite luddig hjärna skulle hjälpa. Mat är också en tröst och metod att låtsas att allt är på topp, att äta något gott gör mig lycklig. För stunden.

Både alkoholen och maten gör mig bara ännu mer stressad och nedbruten. Att öka i vikt, känna sig ful och klumpig, veta att man inte klarar av att behörska sig och inte får till det på den fronten heller trycker ner mig ännu längre i den mentala misären. Vad är det för fel på mig?? Varför kan jag inte bara klara av det jag tar mig för?? Jag är superstark i början, drar igång, med besked, får det att funka, succé!! Men efter ett tag dalar jag, orkar inte driva vidare det jag började, skiter i allt och hamnar på noll igen. Bekräftar den gamla känslan av att vara värdelös, en som inte klarar det, med dålig karaktär och svag vilja. Det definierar mig, jag tror på det själv, att jag är en sådan som inte klarar av att slutföra.

Andra går ner i vikt, når sin målvikt, börjar träna, tränar till ett maraton, springer sitt maraton, klarar det! Jag läser om det på facebook, vill skrolla förbi, men hinner se ändå, bilder på starka kroppar, muskler, smala midjor, resultat på viktminskning. Imponeras och avundas.

Jag tröstäter, dövar sorgen från alla möjliga faser. Mammas död, pappas ointresse av mig, Matildas sjukhusvistelse, livet i allmänhet. Jag som egentligen älskar mitt liv, med barnen, familjen och alla jag har runt mig. Ändå är det tungt just nu. I alla fall idag…..

 

Annonser

8 reaktioner på ”Visst, jag erkänner…

  1. Men, såhär ska det ju verkligen inte kännas.
    Du borde inte känns att du gör någon besviken för att du inte orkar mer, ingen kommer att förebrå dig, det lovar jag dig!
    Även om jag älskar mormor hilmas, fast jag inte har tid och råd att äta/fika ute så ofta, och ser gärna att det finns kvar, är ju självklart ditt välmående betydligt viktigare än att du ska slita ut dig, utan lön. Och där tror jag att dom flesta håller med =)
    Kanske inte till någon större tröst dessa ord, men vill bara säga att du gör ett fruktansvärt bra jobb och du har godaste fikabrödet i stan, eller överhuvudtaget! KRAM

  2. Lina, jag vill bara få krama om dig! Önskar jag hade makten att ge dig ledighet så jag kunde få bjuda hit dig och bara få hänga med dig några dagar, att du skulle slippa bekymmer och stress…

    Hör av dig om du behöver tjöta, annars vet du att jag tänker på dig även om vi typ aldrig ringer varann!

    Älskar dig ❤

    1. Jag känner igen mig till 100% i varje ord du skriver! Förutom att jag inte startat eget då, men väl tagit på mig stora, ambitiösa arbetsuppgifter.

      Och du har redan svaret på dina frågor.
      Du vet redan vad som är dina hinder.

      Men tvivla aldrig på din kapacitet att ta dig igenom det här, vilket du än väljer att ”bekämpa” av dina stressfaktorer/hinder.

      Problemet med att vara en superkvinna är att man är FÖR stark, och aldrig kan vara svag, be om hjälp.

      Du vet redan!

      Jag beundrar dig och tycker att du är en sån man ser upp till, speciellt när du visar dig mänsklig, liten och sårbar.

      Och tänk på att alla bara lägger upp lyckade grejer på fejjan, bekräftelsetorskar som de är. Bara gulliga barn, vinster, vackra bilder. Alla gör så. Tänk om fler skulle göra som du, också dela med sig av sin oreda, sin känsla av att inte räcka till?

      Du bidrar till världen på alla plan!

  3. Grannföretagare på andra sidan gatan.
    Så mycket jag känner igen. Först bygger man upp sin dröm. Jobbar dygnet runt. Tycker det är kul, får pris för att man är duktig, man trycker undan kroppens signaler.
    Jag förstod allvaret när jag ville slänga telefonen i väggen då det kom bokningar.
    År tre gick jag ner ordentligt i tid, reste bort, stängde av telefon. Fantastiska medarbetare tog över mina arbetstider. Nu försöker jag hitta balans, tycker det är kul att jobba igen. Jag tycker att vi tar upp problemen i nån befintlig grupp, alternativt skapar en ny så att vi kan hjälpa varann. Jag återkommer till dig/ Cecilia

    1. Min önskan är ju att få jobba mindre, lite mer när jag vill och kunna välja, men det kostar mycket med personal….
      Jag känner igen det där med att vilja slänga telefonen i väggen, så känner jag då vi får tips om hur vi kan öka mängden gäster, att vi kan ordna olika evenemang på onsdagskvällar, torsdagskvällar, öppna på söndagar osv. Visst hade det varit bra med mer folk, men tanken på mer jobb och stress gör bara att jag sjunker djupare ner, det kostar på att ha mer gäster och hårdare tryck!
      Om du kommer på någon bra grupp, let me know!

  4. En tråkig kommentar men lokalen som är så himla charmig är fel lokal! Två våningsplan ställer till det. Kämpa på om det känns möjligt, men om inte – kasta in handduken! Du har ansvar för dig själv och din familj, inte för någon annan! Ett femdagarskneg med fyra veckors sommarsemester är inte en dans på rosor heller, men enklare förstås.
    Kram

  5. Hej Lina!
    Sorgligt att läsa att det är så kämpigt när restaurangen är så fantastisk! men man kan ju inte leva av beröm. Det låter som du subventionerar maten med din hälsa. Du kanske vet vad folk tycker är rimligt att betala men det måste ju kosta mer. Sammanfatta dina sista blogginlägg, skriv en debattartikel i TÅ, och höj priset 20 %! Om inte du lyckas få ihop det så går det inte och då är det inte du som brister utan världen som är fel!!! 🙂 kanske högtravande men inte högmod i ditt fall att tänka så 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s