En förmiddag i ensamhet…

Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag har varit hemma, själv, men idag har jag fem gyllene timmar på tu man hand!

Sedan barnen kom har ensamhet blivit lika ovanligt som tryffel, jag har alltid någon vid min sida, vilket till 99% av tiden faktiskt är helt underbart, men det är 1% kvar som faktiskt njuter av en ensam stund. Inte bara ensam på toaletten, utan ha hela huset för mig själv! Jag kan öppna kylen utan att Joel kommer springande och ropar ”bil å billä”, som betyder fil och flingor, jag kan sätta igång duschen utan att Joel sliter av sig kläder och blöja och berättar att han ska duscha med mig, jag kan spela piano utan att någon av barnen kommer ilande och ber att få spela med och slutligen tar över hela pianot och det bästa av allt, jag kan lägga mig i soffan utan att få tre barn ovanpå och tätt tätt bredvid! Jag får ligga där själv, vara tyst, skriva min blogg oavbrutet, lyssna på P1 utan avbrott, dricka kaffet i lugn och ro, ha min omelett för mig själv, sortera tvätten utan att någon ”hjälper” till!

En gång per år kan det faktiskt vara skönt att ha det så, trots att jag till 99% av tiden vill ha barnen runt mig. I duschen, i soffan, vid frukostbordet, på pianopallen, överallt.

Annonser

En reaktion på ”En förmiddag i ensamhet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s