Lifestory, del 9.

Dagarna förflöt, sommaren passerade och det blev höst. Jag började högstadiet, fick nya klasskamrater och försökte anpassa mig så gott jag kunde. På högstadiet skulle man inte vara barn längre, inte ha morgonhår som inte var fönat och stod på ända. Man skulle ha coola kläder och man skulle verka självsäker. Annars var man ett lätt byte för större hajar… Jag, som hade fått kapa av mig håret och nu hade en omöjlig kort frisyr som jag inte hade en aning om hur man snyggade till var således ganska fel ute. Jag klädde mig nog inte heller riktigt modernt och hade varken börjat med mascara eller kajalpenna, så jag var nog heller inte den hetaste tjejen i skolan. Men, jag klarade mig ändå ganska bra! Jag tillhörde en av de klasser i skolan där lantisbarnen gick och det var inte många av oss som var supercoola, så jag smälte in och trivdes. Visst, jag fick min lilla släng av sleven som de flesta på högstadiet, blev drabbad av någon taskig kommentar, men det var egentligen lindrigt.

Jag var ganska känslig, hade låg självkänsla och ännu lägre självförtroende, men visade det inte utåt, utan fortsatte vara den roliga Lina och klarade mig bra på det. Jag hade en drös kompisar som jag ”lekte” med både på skolan och efter, så trots att högstadiet var en ganska kämpig tid hade jag det bra. Redan i 8:an började jag sakta anpassa mig och målade ögonen med blå kajal och blå mascara (vilket var modernt då) och jag sparade ut håret, permanentade det och lärde mig föna kalufsen med huvudet i upp-och-nedvänt läge. Nu passade jag bättre in i bilden av en normal högstadietjej och jag tror till och med jag hade någon kille.

På hemmaplan gick det också bra, jag trivdes i min nya familj och i mitt nya rum. Jag började spela väldigt mycket piano och tog pianolektioner av en farbror som kom till skolan en gång i veckan. Efter en tids spelande fick jag svårare och svårare noter att spela efter, men jag minns peciellt en lektion då min lärare sa:

– Du tittar väl inte på noterna, visst tittar du på mina händer då jag spelar igenom stycket och så härmar du det jag gjorde?

Och det hade han fullkomligt rätt i, jag totalfuskade, men hade dittills lyckats med det, men ju svårare styckena blev desto svårare blev det att lära sig dem enbart genom att titta och härma. Så, jag bestämde mig för att lära mig noter och om det har varit en kamp i livet som INTE var svår att genomföra så var det att lära mig spela piano! Visst, jag var ingen virtuos,  men jag avancerade i ett tempo jag inte hade gjort med något annat. Jag spelade från det jag kom hem efter skolan, tog paus för middag och fortsatte spela. Jag, som tidigare bara hade spelat på gehör, insåg hur mycket mer det gick att spela om man lärde sig noter, hela havet av pianomusik blev tillgängligt och jag gjorde en djupdykning! När högstadiet närmade sig sitt slut och det var dags att göra sitt gymnasieval var valet givet, jag skulle gå musiklinjen! Vilket betygen inte räckte till… Och egentligen var jag inte bra nog heller förstod jag då jag gick på en provspelning, som var en alternativ väg in på utbildningen där jag inte kvalade in… Hm… Vad skulle det då bli av mig?

Jag, som aldrig har haft svårt för att ändra mig och som genom hela livet har kastat mig handlöst in i både det ena och det andra kom på en bra reservplan, jag skulle bli kock! Va bra, jag som alltid hade varit intresserad av mat! Jag sökte och kom in, gymnasiet stod för dörren och jag var kanske inte superladdad, men halvladdad och hösten 1990 var det dags!

Annonser

7 reaktioner på ”Lifestory, del 9.

  1. Tänk ändå vad musiken och maten varit som en röd tråd i ditt liv! Alltså något som hängt med länge. Och det är alla vi i din omgivning förstås glada för! 🙂

  2. Å jag minns närdu gick till frissan, på cedervalls, uppe på Prisma. Du klipte upp håret på nå vis och klippte en frän lugg. men det jag minns mest va att frisören hade sagt att du hade ett perfekt hårfäste. Jag ville också ha ett hårfäste som dig:)

  3. Jag saknar dig när jag läst ditt senaste inlägg! Jag sitter på jobbet i Sundsvall och börjar således min arbetsdag med att läsa din blogg, sakna dig och önska dig en fantastisk sommardag!/mairja

  4. Så du hade matlagning som intresse redan då?! Kul att hitta saker man brinner för tidigt i åldern! Spännande att se vad dina barn kommer vilja hålla på med, ifall nån av dem satsar på musik eller mat 🙂
    Du är skitaduktig på båda!!

  5. O ja, vill vara som du nu också:) Har tänkt på det där med frisyren, tror du permanentade dig första gången den där gången. Å sen vill jag bara säga att jag är glad att ha dig i mitt liv!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s