Lifestory, del 2:

Ok, mina tre första år hade så gått. Jag började bli en stor flicka och mina föräldrar beslutade att vi skulle flytta från gården till lägenhet i Umeå. Mamma skulle plugga och pappa också (tror jag, vem vet), så jag och min storebror Daniel blev betongbarn. Helt ok för oss, man fogar sig i det mesta när man är liten, allt är möjligt!

En av alla boenden. Daniel och mamma i frukosttagen.

Våra första år i Umeå har jag lite svårt att sortera upp. Vart bodde vi när och när bodde vi där? Olika lägenheter och oändligt många flyttar blev familjens ledord och vi släpades från det ena stället till det andra. Saker packades upp och ner, dagmammor, dagis och skolor betades av. Det var ungefär vid den här tiden våra föräldrar omedvetet gjorde valet att göra mig och min bror rotlösa, lössläppta och självständiga. Mellan åren 1977-1981 var jag hos minst  tre dagmammor och sedan ett dagis, bodde på minst 6-7 olika ställen. En dagmamma var helt vidrig, hotade att kasta ägg på mig, tillsammans med sin vidriga dotter, när jag kom för sent. De stod tillsammans längst upp i trappuppgången med varsitt ägg i handen, riktade emot mig och skrek:

– Nästa gång du kommer sent kastar vi ägg på dig!!

Kanske var det ett dåligt skämt från deras sida, men jag minns det som väldigt läskigt och beklämmande… När det sedan var dags för lunch hos denna dagmamma stod hon med en städkäpp i handen och väste:

– Ni ska äta tills ni ser bilden i botten av tallriken, för jag är en häxa och om ni inte äter upp er mat kommer jag slå er med min käpp!!

Hon låste in oss i ett rum då hon hade väninnor på besök, de fikade och vi fick sitta i vårt rum och leka med leksaker. Ville vi komma ut fick vi vänta tills hon hade fikat färdigt med sina kärringvänner, då låste hon upp igen och släppte ut oss. Hemskare dagmamma får man leta efter!

Nåväl, från henne rymde jag till som tätt, hem till oss och den fulla pappan som var arg och sur för jämnan. När min bror kom hem från skolan brukade vi cykla, drälla omkring ute i kvarteret, hänga med kompisar och snatta godis på affär’n.

Pappa

Jag umgicks mycket med min kompis Sanna som hade en mamma som gärna umgicks med min mamma. Sanna och jag hittade på allt möjligt skoj ihop, som att tömma hennes mammas olika hudvårdsprodukter i en och samma burk, blanda ihop och ge det till henne med presentationen:

– Sanna & Linas specialsalva, varsågod!

Sannas mamma tyckte inte om vår specialsalva, men hon kom över det hoppas jag.

Jag och sanna ”torrpaddlar”

En annan familj vi gärna umgicks med var familjen Addo. Pappan i familjen var från Ghana, därav det osvenska efternamnet. En av sönerna i familjen gick i Daniels klass och den andra sonen gick i min. Sedan fanns det två flickor också som var snäppet yngre, men som jag spenderade mer tid hos än hemma. Deras mamma bakade världens godaste bullar och var varm och trygg och hon blev min mest stabila punkt i den ganska röriga tillvaron. Hemma hon familjen Addo åt man spännande mat, ofta från Afrika och man kunde bevittna när pappa Parks gnagde sönder kycklingben och åt upp det som fanns inuti, mycket spännande! Jag och Emma, deras äldsta dotter, badade badkar flera timmar i streck och det var hos familjen Addo jag lärde mig uppskatta oliver.

Emma & Martina Addo, Daniel i mitten, hemma hos oss.

Jag dansade balett i ett rosa hus vill jag minnas, var med i en barnteatergrupp och gick ofta på både teater och opera med vår mamma. Hon tog mig oftast med bakom scenen för att träffa artisterna, jag fick se deras kostymförråd och instrument, deras balettskor och rekvisita vilket alltid var lika spännande. Jag minns att jag satt i Håkan Hagegårds loge efter en av hans föreställningar och berättade alla möjliga historier för honom medan han tvättade bort sitt smink. Han log och nickade, jag pratade och pratade. En annan gång hängde jag med en rysk balalajkaorkester och ett gäng kozakdansare innan de skulle ut på scenen och uppträda, jag fattade inte ett ord av vad de sade, men deras instrument var extremt spännande och kläderna också.

Tiden i Umeå var på ett sätt underbar och på ett annat sätt väldigt slitsam. Jag hade många kompisar, fick uppleva mycket spännande och tyckte om att flytta hela tiden, men mamma och pappa skildes tillslut efter många våldsamma bråk och pappa söp allt mer. Vi bodde hos mamma men hälsade på pappa titt som tätt, vilket för det mesta var riktigt misslyckat och slutade med att vi rymde hem till mamma igen. Mamma träffade en ny man, Ulf, som vid 26 års ålder blev styvfar åt mig och min bror 6 & 8 år. Nu i efterhand förstår jag att det nog inte var helt lätt för honom, men han gjorde det bra och som jag minns det fungerade den nya familjeformen bra. Jag och Ulf var lika hetlevrade och bråkade en del, men han hade en mjuk och kärleksfull sida som hade en trygg effekt på både mig, min bror och mamma. Ulf var keramiker och tog oss ofta med till sin verkstad där vi fick skapa små keramikfigurer och dreja sneda och vinda skålar att ge mamma i present.

ULF

Vår mamma var borta en hel del vilket ledde till att jag och min bror fick ta mycket ansvar. På morgonen var det min storebrors ansvar att få upp oss båda ur sängarna, få på oss kläder, få i oss frukost och komma iväg till skola och förskola i tid. Han var då 8 år gammal och fungerade på många sätt som min förälder. Jag minns inte hur det hela fungerade, men jag kan tänka mig att vi allt för ofta kom för sent och säkert var rufsiga i håret och smutsiga runt munnen…

Jag & Daniel på väg till skolan

När jag blev 8 år var det dags att flytta igen, för kanske 15:e gången. Året var 1982 och flytten gick till Svanö, Kramfors kommun, Ångermanland, västernorrland….

Annonser

20 reaktioner på ”Lifestory, del 2:

  1. Alltså, Matilda är en EXAKT kopia av dej på 1:a bilden!!!
    Du skriver väldigt bra och intressant! Jag får veta saker jag inte visste, det är alltid kul 🙂
    Kram på dej Linis-Finis!

  2. Alla flyttar du gjort som vuxen har kanske sin förklaring, till viss del, i barndomsåren? Hoppas verkligen att du känner att huset och platsen där du bor nu ska kunna ge dig och barnen rötter som lugnt och tryggt växer sig allt starkare i takt med att rotsystemet utvecklas i myllan.
    Kram

    1. Ja, jag kan helt klart se sambandet mellan mitt fortsatta flyttande som ett bieffekt från barndomen, men nu har flyttviljan släppt helt och jag ser fram emot att få ge Klara, Matilda och Joel djupa rötter på Svenninggatan!

  3. Det här är bror Daniel som skriver från systers dator efter att ha läst om vår livshistoria. Lina är just nu urtypen för en god mor – lagar lasagne med en bebis på armen och företagssamtal i telefonen – och allt detta med vår barndom är så väldigt långt borta och ändå då nära.
    När jag kom tillbaka hit till släkten efter 15 år i andra delar av världen och allt var nytt och ändå detsamma insåg jag att tiden är just så: den står still och rör sig samtidigt så otroligt fort. Jag kanske tog hand om min lillasyster så gott jag kunde då, men hon tog hand om de minnen jag lämnade kvar. Att läsa dem nu ligger på något sätt rätt i tiden. Kram, älskade lillasyster! /D

  4. Det är verkligen kul och intressant att få ta del av din historia! Tänk, grejer man inte visste om… fastän vi känner varandra så väl. Härligt att du hittat hem nu Lina! 🙂
    Kram

  5. Jag minns när ni kom till Svanö. Ni hade en glasblomma, eller hette det honungsblomma,(?) som var fin och som luktade gott. Ni var lite spännande. Och på något sätt så har du alltid varit precis samma person, jag minns dig likadant då som nu. En som det alltid är roligt att vara med och som man alltid hittar på kul saker med. Och som är så godhjärtad. Kram

    1. Liisa, det var en porslinsblomma! Kommer du ihåg att vi brukade fånga nektar från den på fingertoppen och sedan äta? Smakade som honung, fast med lite blomsmak. Tack för att du tycker om mig och finner mig rolig att vara med, DITO!!!

  6. Jag är glad att läsa din blogg. Jag inser hur lite jag visste om dina föräldrar, din familj och era liv. Det blev korta besök i Judeby när jag kom hem på besök och det var inte tillräcklig med tid för att att få att lära känna varann. Det verkar som om ni ”yngre” har mera tid med syskon och kusiner eftersom ni alla bor i Härnösands trakten (med vissa undantag) och att ni har många kontakter via blogg etc. Fortsätt att skriva bloggen – jag kollar dom alla varje dag och lär mig nya saker om min familj.

    1. Det känns lite extra kul att just du läser Göran, kanske för att du finns i Usa, eller för att du är lite av en doldis i släkten… Jag minns då du kom hem till Sverige och hälsade på, det var stort och spännande och du hade coola grejjer, en klocka med massor av funktioner minns jag speciellt… Jag ska fortsätta skriva!

  7. Vilken fantastisk kvinna du har blivit. Titta på dig själv och din familj, där är beviset på att du har lyckats med livet.
    Kram från moster

  8. Underbara underbara Lina! Jag blir glad och ledsen om vartannat när jag läser din livshistoria. Glad åt att du har så många ljusa fina minnen och att din mamma var så annorlunda, att du fick vara med om så många häftiga saker. Sen blir jag otroligt ledsen när du berättar om en supande pappa, galen dagmamma och en kanske lite vilsen mamma.
    Du är ändå du och jag vill ha dig precis så som du är. Det är märkligt vad vi ska komma att uppleva i livet och hur det formar oss som personer. Tack för att du är du och för att jag får finnas i ditt liv!
    Kram

      1. Hahaha…så sant! Men nu får vi vara BFF i stället och det är inte helt fel det heller. Pöss

  9. Nu är jag här igen och läser…
    Sitter med en klump i halsen och läser om allt du varit med om. Mycket bra och annat mindre bra som säkert format dej till den du är och format din inställning till livet. Mycket jag inte haft koll på tidigare märker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s