Lifestory, kapitel 1:

Jag föddes på Härnösands BB, den 24 mars, 1974. Har inte hört några historier om min tid där, utan får anta att det var som för de flesta, sovning i en plastbytta, amningsstunder (var 4:e timma eller vad som var i ropet då) och en mamma som åkte berg och dalbana känslomässigt. Jag vet inget om min vikt eller längd, men var säkert en helt normal bebis.

Jag på den tiden det begav sig

Hem kom jag också, närmare bestämt till ”Judeby” utanför ramvik, mellan Härnösand och Kramfors. Där fanns en mamma, en pappa och en storebror, några getter, får, kor, hästar, höns, katter och en hund. Hunden hette Moses och var en afganhund med lång päls och långa ben. Han bodde i en hundgård och det enda jag minns av honom är att han dog, blev överkörd av en bil har jag fått berättat…

Afganhund, dock ej våran… Men likadan!

Mina fösta minnen är från den här gården. Jag minns en sekvens då jag satt i sandlådan, tog en näve sand och stoppade i munnen. Det knastrade mellan tänderna, den känslan minns jag tydligt och en bit bort kom mamma ut från ladugården, hon hade en häst med sig som hon höll i en grimma och vinkade till mig. Det är mitt allra första minne jag kommer ihåg, kanske var jag ett eller två år, men eftersom man inte ska kunna minnas saker från innan man är tre så är jag såklart fundersam på åldern, men inte åt man sand då man var tre??

Nåväl, tiden i Judeby är såklart ganska otydlig, jag var tre då vi flyttade därifrån, men jag minns bland annat att jag brukade kisa med ögonen då jag låg i min säng och förväntades sova. När mamma kom in för att titta till mig kisade jag så ögonen blev smala streck och kunde på det viset se min mamma samtidigt som hon trodde att jag blundade och sov. Hon brukade säga:

-Åh, va bra, Lina sover skönt på sin mjuka kind!

Och så stoppade hon om mig lite och gick ut. Jag trodde på allvar att hon trodde jag sov, att hon inte såg att jag tjuvkikade genom mina hopskrynklade ögonlock och att jag hade lurat henne totalt! När hon hade lämnat rummet brukade jag känna mig på kinden för att känna om den verkligen var så mjuk som hon påstod. Hon sa att den var som sammet och eftersom att jag inte visste vad det var fick jag känna på ett par mjuka sammetsbyxor jag hade i garderoben, sedan jämförde jag detta med min kind och konstaterade att de inte kändes likadana. Som barn har man ju lite svårt med liknelser och metaforer…

Jag minns också hur osten mamma gjorde smakade. Hon gjorde egna ostar av komjölken och kärnade även eget smör, gjorde getmese, bakade tunnbröd och annat gott som både såldes och åts upp av oss i familjen. När ostarna var nygjorda låg de på ett stort bord i köket, stora, runda och vita och väldigt, väldigt goda.

Mamma i bagarstugan

Jag lärde känna min allra äldsta vän när vi bodde i Judeby, Emma. Hennes mamma Eva och pappa Fredrik blev goda vänner med min mamma och pappa, Emma och jag blev som ler och långhalm och har hängt ihop hela livet, ibland tätt och ibland vitt åtskilda, men hon är för alltid min allra äldsta vän…

Eva & mamma

Emma & jag, några år senare

Tiden i Judeby var i mitt minne toppen, alla var glada, det fanns både djur, traktorer och familjeliv. Föga anade jag att det förekom annat är familjelycka hos oss, att pappa var alkoholist och att relationen mellan honom och mamma var allt annat än sockersöt. Jag var så liten, minnena är ju som sagt få och det är kanske tur ibland, att man får minnas det fina.

Jag minns förresten att min storebror åt snus i det här huset! En stor näve av pappas lössnus svalde han och sedan mådde han riktigt dåligt. Ont i magen och illamående, jag minns att pappa både var arg och skrattade, att mamma var arg på både pappa och Daniel och att Daniel grät…

Det var åren 1974-1977 i mitt liv.

Annonser

6 reaktioner på ”Lifestory, kapitel 1:

    1. Ja, visst är det mysigt på något vis? Man får för sig att det mesta var bättre då, men det var det såklart inte! Vår bästa tid är NUUUU!!!

  1. kanelbullebilden – precis sådär minns jag det som att du såg ut när jag kom in i ert kök för första gången. tror du stod lutad mot kylskåpet och såg allmänt 9-årigt vuxen ut. 🙂
    //nina

    1. Hahaha, gjorde jag?? Ja, det stämmer nog. Jag minns dig som en liten plutta, blott tre äpplen hög och med ett språk jag inte förstod… Det var tider det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s