Hur ska en mamma vara??

Ibland funderar jag över det, hur en mamma ska vara. En blid kvinna med oändligt tålamod som bakar, lagar mat, har förklädet på dagarna i ända? Som sätter sina egna behov sist och som alltid finns till hands då någon i familjen behöver något?

Jag förstår ju att svaret på den frågan är ”nej”, att det i dagens samhälle är en annan sorts mamma vi ser och att det finns lika många varianter som det finns mammor, men, finns det saker som man lyfter på ögonbrynen åt, som fortfarande är lite udda?

Anledningen till att funderar är att jag just hörde en låt jag gillar på radio. Swedish house mafia’s låt ”from London to Ibiza”, en riktig dunka-dunka låt som alltid får mig att röra mig lite extra. Antingen tar jag tag i en unge och snurrar runt för att få en ursäkt att dansa loss, eller så vaggar jag lite konstigt i stolen när jag sitter vid datorn. Jag undrar om jag någonsin mognar på den punkten, får en mamma älska housemusik? Får hon skruva upp volymen på stereon i köket då en bra låt kommer, trots att det gör det svårt för barnen att höra tv’n? Jag lyssnar ju så gott som alltid på musik, jag sätter det väldigt högt på min prioriteringslista. Jag lyssnar absolut inte bara på house, jag lyssnar lika ofta på jazz, klassiskt, blues och annat, men alltid är det något som spelas i köket. Musiken är en stor del i mitt liv, så jag hoppas mammor får stanna i växten då det kommer till vissa musikstilar och att de inte måste börja lyssna på dansbandsmusik… Då dör jag.

En annan sak jag undrar över och som jag har bloggat om tidigare är om en mamma får sitta vid ett digitalpiano, kopplat till en dator och leka musikproducent? Jag gör det inte just nu, vår vardag tillåter det inte, men så fort alla barn sover hela natten och jag  får lite egentid på kvällarna vill jag gärna sätta mig där igen och leka…. Är det ok? Borde jag sy fast namnetiketter i barnens kläder istället? Eller göra storkok?

Jag har fortfarande hemliga (inte så hemliga nu längre) drömmar om att bli dj. Tänk va härligt att få spela musik för folk som dansar en hel kväll, att få välja och vraka mellan all dansant dansmusik och få stämningen i lokalen att stiga och stiga och stiga. Men, får en mamma drömma om att bli dj??? Jag är snart 40 år, lite småfet och har trista kläder, jag har 3 barn, katter, villa och sambo. Allt talar emot att jag skulle stå i ett dj-bås och spela skivor på en klubb, det skulle vara en tragisk syn antar jag, men i mina drömmar står jag där. Det kanske räcker för mig. Jag hoppas det…

Hade jag varit man hade nog den här frågan inte uppstått. Min sambo tycker om att spela spel på sin dator. Ibland när vi andra har lagt oss på kvällen går han ner och sätter sig en stund och ägnar sig åt sitt intresse, spelar en stund innan han också går och lägger sig. Jag har svårt att föreställa mig en mamma göra samma sak, det skulle nog vara lite udda… Det är också sällan man hör om mammor som efter maten säger ”Jag drar ut och leker med skotern en stund, see ya!” och sedan sticker iväg med skotern på en tur i skogen, bara för att det är kul! Nä, blir det en skotertur för mamman så är det oftast bakom mannen som styr maskinen, alltid är det något barn med också.

Kanske är det därför som kvinnor i större utsträckning bränner ut sig och mår dåligt? För att de inte har något eget, inte ger sig hän åt sina passioner och låter familjen anpassa sig? Vi vill vara så förbaskat duktiga och perfekta, tänker för mycket. Vi anpassar oss till viss del efter normerna, för hur en mamma ska vara, hur en vuxen kvinna ska vara och hur vi vill framstå. Men också efter familjens behov och hur vi tror att barnen definierar trygghet och en bra, ”normal” barndom.

Nu måste jag avsluta, men jag kommer fundera vidare på detta. Jag kommer nog inte ge mig på dj-karriär, men jag måste lära mig stå för den typen av mamma jag är. Jag hade en väldigt färgstark och karismatisk mamma, hon drog med oss i demontrationståg, på musikfestivaler och fester. Hon var riktigt cool, det tyckte jag då också, men har insett det ännu mer nu i vuxen ålder. Men, ibland hälsade jag på hos någon kompis som hade en sådan där ”vanlig” mamma, vi åt kalops och potatis, lekte på kompisens rum medan mamman diskade undan och dammsög. Kanske spelades vikingarna på radion och allt var väldigt normalt. Sådana stunder kunde jag mysa lite, nästan önska att vi hade det så hemma. Men, min mamma fyllde min barndom med så många häftiga minnen, pratstunder om viktiga saker och musik från världens alla hörn och alla genrer, så jag är glad att hon var mamma på sitt vis och inte föll in i normen, det hade inte passat henne alls! Jag är nog en ”vanligare” mamma än hon var, tiderna är andra nu och vi har kommit en bra bit ifrån 70-talet och deras mer bohemiska style. Men tanke på detta borde det då vara mer ok att ägna mer tid åt sina passioner och lämna över barnen i mannens vård för någon timma, eller två! Oavsett vad det nu månne vara, musikproduktion eller bullbak!

Min småkycklingar, 2008

Annonser

11 reaktioner på ”Hur ska en mamma vara??

  1. Men hallå! Det är 2010 nu och fäderna kan de också. De behöver kanske bli insläppta i köket och i barnens värld. Vi mödrar tror ofta att det blir bäst om saker och ting görs på vårt sätt och då är det enklast att göra allt själv – så vi vet att det blir rätt gjort och vi vet ju också bäst hur vart och ett av barnen ska mötas. Och det värsta som kan hända är att barnet/barnen gråter när mamma gör något eget men det dör man inte av, att bli ledsen och upprörd. En mamma är ingen ägodel, hon är en egen person också. Släpp fäderna loss, det är inte vår, men vinter! Klart man får spela musik och högt också. Och drömma! För att kanske också förverkliga en och annan dröm.

    1. Det är egentligen inte det jag tvivlar på, utan jag funderar mer på hur en mamma ska vara, bilden av mamman är så… Ja, jag vet inte, men när jag känner suget efter att sätta mig vid pianot och spela in en dunka-dunkalåt i datorn känner jag att jag är en konstig mamma, att jag gör fel på något vis.

  2. Du är världens bästa Lina! Och världens bästa mamma! Kör på bara. Dina instinkter har lett dig rätt så här långt så det är bara att köra på!
    PS. Jag kan komma och doa i bakgrunden när du skapar dina hits, så låter vi gubbarna stå för markservicen en stund. DS.

    1. Gärna det Britta!! Do-do-doaaa, klarar du det? Vi kommer ha så himla kul, männen också (när de tvingas koka makaroner och steka korv med hungriga ungar hängande i byxbenen)!!

  3. Det borde väl finnas lika många olika sorters mammor som det finns kvinnor? Jag själv oroar mig för att mina döttrar, ska ha fått det intrycket att en mamma är just bara en mamma som inte gör något för sitt eget höga nöjes skull. Utan bara finns till för sina barn. Jag ryser när jag tänker på det. En dörrmatta ungefär som finns där helt självklart och som man torkar av fötterna på och går vidare.
    Jag har trivts med att vara utgivande mamma men är mycket tacksam över att maken fick möjlighet att vara hemmapappa en tid. Väldigt nyttigt för mig att se att saker och ting fungerade ändå. Och så mycket bättre jag har mått sedan jag börjat ta mig själv på allvar och tillbringat tid med mig själv och gjort saker jag tyckt om, inte minst umgåtts med väninnor.
    Man får kraft till vardagens allehanda göromål när man tar sig tid till roligheter.
    Så kör på Lina! Fundera inte så mycket på mammarollen. Du är en bra mamma helt enkelt. En bra mamma duger, hon är ingen supermamma, de finns inte och det är inte heller meningen. Precis som det inte finns supermän och superbarn.

    1. Tack för den kommentaren, den var bra!! Jag tycker det är intressant att fundera kring sånt här, egentligen är det inte ett problem, bara lite filosofiska tankar.

  4. Kloka ord moster!
    Det är sant, den perfekta mamman finns inte, annat än i våra huvuden. Den finns i huvudet på alla mammor som sneglar på andra mammor och tycker att de har tid för allt, ser och bekräftar sina barn, med oändligt tålamod osv. Den bilden fanns i mitt huvud som liten när jag tittade på andras mammor (bland annat på dig kära moster) och var avundsjuk på kompisar som hade så kärleksfulla och förstående mammor. Bilden finns faktiskt i mitt huvud idag också när jag minns min mamma. Tänker på att hon var hemma när jag var liten, tog med mig till bärskogen, vi promenerade ner till stan iklädda scharlett, båda två,(man tog inte bilen på den tiden) osv osv. Så kanske finns den perfekta mamman ändå, men bara i minnet, i fantasin, i sinnet helt enkelt.

    1. Jag är inte så långt ifrån att köpa ett Nintendo 8-bit, bara för mitt eget nöjes skull, så jag känner mej inte så långt ifrån Håkan på den punkten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s