Julens godhet kommer automatiskt!

Har ni märkt hur man blir lite kärleksfullare och lite mildare ju närmare julafton vi kommer?? Jag blir det i alla fall. Jag blir sugen att ta hittekatter, adoptera barn och busar lite extra med barnen på dagis då jag lämnar och hämtar tjejerna. Jag vill att alla ska känna sig lite älskade och uppmärksammade, med eller emot deras vilja! Ser jag en hund med sin ägare ute på promenad så tittar jag fromt på hunden (även om den är ful) och sedan på ägaren och så leeer jag, försöker genom leendet förmedla orden ”va fint att ni har varandra!” eller något i den stilen. Ser jag någon som skottar ute på gården tittar jag intresserat och nickar leende mot skottaren, som oftast ler tillbaks. Samförståndet i snökaoset och längtan efter julen för oss samman, vi är nu alla vänner och måste stötta varandra! Så känner jag och då räknar jag KALLT med att alla andra känner likadant, annars får dom en dos av det ändå. En släng av Linas fromhets-slev!!

Helt plötsligt pratar jag med vem som helst (vilket jag inte brukar ha svårt att göra annars heller, men ibland maxar jag det). Igår, till exempel, lämnade jag min ena dotter hos en kompis och kompisens grannar var ute och skottade. När jag hade klivit ur bilen stannade jag till (som en pensionärsgubbe som tittar på ett vägarbete, ni vet) och glodde på dem lite, sedan sa jag något i stil med:

– Det tar aldrig slut, herre gud va mycket snö vi fått!

Grannparet stannade upp en stund i skottningen och så skrattade vi ihop, som ett team, i samförstånd. Kallpratade en stund om den enorma snömängden och slog ut med armarna i en uppgiven gest, vad ska vi göra åt det? Vi kan ju alltid skratta, tillsammans! Kanske blev vi vänner. Där och då, pga snön och julen.

På affär’n pratar man med folk vid grönsakerna.

– Har du smakat clementinerna, är det goda?

– Ja, jag köpte ett kilo i måndags och de tog slut på en gång!

– Ja, då får man passa på då!

– Haha, ja gör det, köp mycket, det hör ju julen till!

– Ja, så får det bli! Haha!

– Haha.

– Haha!

Så småskrattar man tillsammans en stund, ler, nickar och går vidare. Ibland kommer ett ”god jul” på slutet. Stöter man sedan ihop med samma person i mejerikylen eller någon annan stans i butiken ler man mot varandra igen och nickar. Det är så himla mysigt! Tänk om vi alltid kunde vara såhär mot varandra, le, skratta, småprata och behandla varandra med fromhet. Jag tror vi skulle få världsfred inom kort!

Visst, det finns sönderstressade, knuffande, buffande och dryga personer där ute i julhandeln, men behåller man bara själv lugnet och slappnar av brukar det lösa sig. Man kan ju undvika Birsta city och söka sig till mindre stressande butiker och så kan man ta det hela med en nypa salt (lätt att säga nu när jag sitter vid datorn med en kopp kaffe och klockans tickande i bakgrunden…)!

 

Annonser

10 reaktioner på ”Julens godhet kommer automatiskt!

  1. Hahaha… jag känner igen mig. Jag brukar också gå omkring och vara så där fånigt glad och uppåt och ha som livsuppgift att glädja andra. När jag satt i kassan på ICA kunde mitt mål för dagen vara att prata lite extra med alla som var gamla, ensamma, alkoholiserade, ofräscha eller liknande. Sen kände jag mig supernöjd. Ibland kanske jag var den enda människan som såg dem och tog mig tid.
    Keep up the good work!

  2. Oj vad jag känner mig gammal och tråkig just nu. Jag känner inte igen mig. Men tack för uppmanngen! Ska genast försöka koppla på god-jul-känslan och ge det lilla extra till dem jag möter.

  3. Om man som jag står och säljer blommor inför julen, då är man social. 90% är pratsamma och jättetrevliga. Vi har mistlar i butiken, tänk dig det du. Efter en hel dag med ett leende på läpparna och prat med kända och okända människor + mistel, då är det skönt att lägga upp fötterna framför TV:n.

  4. Vill bara säga att jag väntar på nästa blogg-inlägg. Känn ingen press, njut av julstöket. Vill som sagt bara säga att jag längtar lite. Och det ska visst vara nyttigt, enligt min mamma.
    Kramen

    1. Hihi, jag ska låta dig vänta en liten stund till, men snart kommer säkert något nice! Sofia påminde mig om att min blogg faktiskt heter ”matochbarn” och att det borde innebära lite mer matnyttiga inlägg, så att säga… Ska se över det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s